begin anywhere

Min skissbok är jag, antingen jag vill det eller inte. Här finns gränstänk som dyker upp i bakhuvudet sent, mycket sent på kvällen. De har lagrats och mognat inne i mig efter att jag fått en injektion HDK i mig under dagen. Om jag skulle försöka att ge en bild av hur det här ser ut inne i mig så skulle jag likna det vid bilbanor i anslutning till en storstad. De far runt, rör sig i olika skikt och sticker iväg i alla riktningar. Det är ett virrvarr och myller av linjer.

När gränser passeras om så bara i tanken sker en förändring. Något nytt skapas. Utveckling? Jag vill bara åka med och känna på den förändringen, ta in den i mig. Förändringen som sker genom att vända och vrida på begreppet gränser skapar rädsla, men är också förlösande. När gränser i tid och rum öppnar sig ges nya möjligheter. Det är dom jag vill ta del av. Mycket av mitt gamla jag har hittat tillbaka. Det är lusten, engagemanget och glädjen och det gör mig till en positivare människa. Genom att hitta nya infallsvinklar kring detta begrepp har jag också öppnat ögonen mer för allt det nya, det annorlunda. Ja, det känns bra! Hoppas att det känns så länge länge. Gränser som prövas (i tanken) leder inte till förändring av sig själv. Det är min omgivning och alla dessa möten som formar mig. Det är ett flöde av inspiration som når mig via människor runt omkring mig och den tillåtande miljö som jag har förmånen att vistas i. Det för jag i min tur med mig och har jag tur påverkar det andra. Dessa gränser som fyller mitt huvud skapar frågor och funderingar. Allt har jag inte svar på och det är nog tur det.

Tankeprocessen pågår och med den föds kreativa processer och med den kommer en förändring och vips så är jag tillbaka på en ny gräns och så börjar det om i all oändlighet. Allt påverkar mig och får mig att reflektera över vem jag är i förhållande till mig själv och till de människor som finns runt omkring mig i olika kontexter. Allt kunskapande sker här i nuet tillsammans med andra. Vi prövar gränser och en ständig förändring sker. Det krävs inte så mycket, bara att våga, fast det är inte så bara! Vilka gränser har jag då rört mig vid eller vad har påverkat mig mest?

Tänk att jag blev så berörd av Reggios dokumentärfilm Koyaanisqatsi, att jag bar den med mig i flera veckor! Befinner vi oss i "Life out of balance"? Den här filmen är en väckarklocka. Från skissboken valde jag bilden med konstrasten mellan att låta själen ta plats, att njuta av det lilla i vardagen, att se färgerna och den där vi rusar fram i 200 knyck och jagar vaddå och på bekostnad av vår jord? Det blev många bilder på det här temat.

Kreativa gränser. Under hela processen med skissboken har det på ett oförklarligt sätt fastnat citat i mitt huvud. De kommer från litteratur, filmer och en massa kloka människor jag lyssnat på. Men, mest av allt kommer de från Bruce Mau. Vi fick dessa citat av Tarja och dom har gett mig så mycket att de fick bli en del av skissboken. Här är ett: "Strange things happen when you've gone too far, been up too late, and you're separated from the rest of the world." Hos mig handlar det här om att upptäcka de oändliga kreativa gränser som bara ligger där inne och väntar på att få komma ut. Inte ovanligt alls, så dyker de upp när kroppen och knoppen ska sova.
Vem bestämmer vem jag är? Jag är någon där inne. Min identitet har inte med mitt kön att göra. 2009 och vi är fortfarande så stereotypa i manligt och kvinnligt. Jag har blivit lite väckt i mina tankar och mina elever får nu arbeta med gissa vad? Identitet! Vi fastnar i diskussioner om kläder och värderingar hemifrån. Här kan jag som bildlärare påverka genom att väcka frågor och tänja deras kreativa gränser genom att vara öppen i mitt förhållningssätt. Detta tänjande av gränser upprepas i skissboken på olika sätt och i den här texten med för den delen. Aktuellt ämne idag om kön och makt gjorde att den här bilden kom med.

"...the openness to experience events and the willingness to be changed by them." (Bruce Mau)

Gränsligare! Det är att försöka att landa på fötterna och ta några kliv framåt. Det är då jag tänjer på gränser, spräcker dem, ser nya ingångar och blir öppen i sinnet, öppen för det nya. Allt det här leder till kreativitet men skapar kriser i mitt inre på vägen. Det är att gå in genom en port och upptäcka att någon form av förändring sker. HDK är "gränsligare". Fler sinnen får sitt även om det där sjätte ännu inte visat sig. "Gränsligare" blev det också för mig att besöka Reggio Emilia i Italien. "Gränsligare" leder mig framåt. Här befinner jag mig nu. Här ska jag låta mig påverkas och här ska jag vara i ständig reflektion med min omgivning, i samspel. Min roll som lärare får fler perspektiv och ges fler möjligheter. Jag ska försöka att inte vara så bunden i tid och rum. Bruce Mau säger: "Desynchronize from standard time frames."
1500 tecken är passerade så man kan sluta läsa här om man vill.

Begränsningar i rummet kräver nytänkande för att tänja på de kreativa gränserna! Att låta rummet vara staden där eleverna tar plats och vidga perspektivet om världen genom w.w.w. Att träna sin kompetens i att sålla i det obegränsade informationsflödet. Bildvalet var självklart. Det är här mina elever och jag rör oss. Det är här vi tillsammans förändras och öppnar gränser.

Alla dessa citat och alla mina funderingar kring gränser gräver sig framåt i boken som börjar längst bak. Med den här boken har jag fått nya infallsvinklar och den har också blivit införlivad i ett gemensamt gestaltningsarbete. Den har fått mig att som jag nämnt tidigare reflektera och våga göra en kullerbytta i tanken. Här synliggörs processen som växlat mellan att gå trögt och stundom befinna sig i flow. Gränser flyter. Om jag har förändrats? Jo, det har jag. Tankar om gränser och identitet är så närvarande. Det kallar jag för att ha blivit påverkad. Lusten att skapa har blivit starkare. Det är en process som inte går att påskynda och så har det också varit med skissboken. Tankar vill ut och vad som hamnat på bladen har jag inte riktigt kunnat styra över - hmm strange! Jag upptäcker nu, när jag bläddrar i den att den rört sig i mitt inre jag, vidare ut till min närmaste omgivning och så vidare till staden jag lever i, för att röra sig mot normer och levnadssättt i väst, för att till slut ta in hela jordklotet.

Förändringens port

I vår basgrupp har vi interagerat med andra genom görandet. Jag har fått vara delaktig i ett grupparbete där vi har gestaltat temat gränser. Vi byggde förändringens port och gjorde en film. Våra olika tankar och idéer har diskuterats och omformats och det utmynnade i olika former av praktiskt arbete.Tack härliga basgrupp för ett gott teamwork! Vi har passerat en port och fått ta in känslan av hur det kändes. Förändringen nås genom görandet och det lät vi även folk på stan och LBD 110 få pröva på. Att passera en gräns är att våga se vad som finns på andra sidan. I min dagbok tidigt i höstas skrev jag följande: "Jag har förmånen att få betalt för att förändras. Jag har passerat en gräns." Nu står jag här och har gjort det, inte bara mentalt utan faktiskt på riktigt!