virtual reality

En vecka full av stirrande på en skärm! Jag trodde faktiskt inte att jag skulle bli så här biten, efter att nu ha prövat fyra olika virtuella spel. I tisdags ringde jag till min arbetsplats och bad att få tala med några av mina elever som jag vet är flitiga besökare i den här världen. Jag ville veta vilka spel som var mest populära och gångbara just nu. WoW låg i topp, men även något som heter Full Tilt poker. Jag har varit inne och kollat läget här. Det går att spela för låtsaspengar liksom riktiga. Mina elever använder det förstnämnda enligt dom själva. Här kunde jag ändra ansiktsuttryck bland annat och satsa låtsaspengar i ett spel som hette Texas holdem. Jag är så j-a grön och det var verkligen inte lätt att fatta eller så är jag bara trög. En sak vet jag i alla fall, och det är att det är lätt att fastna och tidsuppfattningen raderas!

I en artikel i tordagens GP läste jag om projekt spelrum. Det är en kurs för bl a lärare. Här kan vi utbilda oss i spel. Initiativtagaren heter Lisa Lindell och hon har blivit helt nerringd för efterfrågan är STOR. Här belyser man det som Mattias pratade om (snacka om att du är up to date M) alltså vuxnas stora okunskap om spel. Lisa anser att vår bild av att spel bara är våldsamma är fel och det får jag ju hålla med om nu efter den här lilla minikursen. Jag är oerhört tacksam för att vi får arbeta med det här och jag vill önska mig mer (det är ju jul nu). Kanske kan vi diskutera i vår klass eller köra någon kurs när vi är ute på "VFU", där vi kan prata om spel och spelkultur eller varför inte, hur man använder spel i undervisningen!



Fler spel som var okey enligt mina elever (tyvärrr mest killar, tjejerna arbetar mer med bildhantering) var Coundterstrike och Battlefield. Båda dessa är krigsspel. De är olagliga att ladda ner så en av mina elever tyckte att jag skulle besöka en spelbutik och köpa en gammal version för en hundring så jag kunde testa. Gratisprogrammet var enligt dom inget att ha! Jag har även tittat in på Habbo, men det gjorde jag efter att ha spelat WoW och då var det ju inte alls kul. Jag försökte att ladda ner WoW hemma på mina dator, men det gick för långsamt och jag som trodde att jag hade en bra dator med kapacitet! Räddningen blev HDK där en av våra underbara tekniker var schysst och laddade ner WoW på en av datorerna i datasalen. Vi var flera som ville spela så Sandra, Ellinor och jag blev en figur i spelet: Schmockiz! Identitetsförvirring infann sig. Det blev jag - vi - jag. Figuren var jägare och en hona fast vi envisades med att säga han. Se bilden så förstår ni att hon inte är lätt att beskriva. Jag hade inte räknat med att fastna i datasalen i fyra timmar, då jag kom dit för att arbeta med basgruppens projekt. Förresten så har vi ett namn på oss nu: "Josefine and the old Foxes". Det är inte vi själva som kommit på det!

Spelet lockande med oss på en resa i cyber-world och vi sögs in i allt fler uppgifter som vi ville lösa för att kunna få belöningar. Schmockiz blev allt duktigare och vi allt mer engagerade. Vi satt där och skrek: slå, slå, slå hårdare. E den död nu? Yes! Det var kul att vara tre, men ändå så pass svårt att vi vid två tillfällen fick hämta hjälp för att kunna ta oss vidare. Det första spelet som jag var ute på heter Secondlife. Här får jag en ny identitet.
I min nya värld, här i mitt nya liv heter jag Vegas. Jag tror att jag är könslös. När jag tröttnat på chattandet med Germany Sven och Koray från Spanien begav jag mig till ett konstmuseum. Oj vad det var ensamt där. Tänkte att jag behövde stärka mig lite så jag uppsökte en bar, men den baren var riktigt skum och alla pratade japanska!

Tiden bara rusade när jag besökte Secondlife. Tre timmar kändes som max 30 minuter. Jag inser hur lätt det är att fastna och försvinna ut i cyber världen. Jag känner mig dum och förvirrad för jag är så otroligt långsam och det tar tid att lära sig att navigera. Väntar besök i den här världen så jag får återgå lite senare ikväll. Då ska jag göra om mig så jag blir riktigt fräck. Reflektionen kring den här veckan blir att det är ett intressant sätt att interagera på och vi vuxna behöver ha kunskap här då tror jag att vi kan kommunicera mer och bättre med våra ungdomar. Att surfa och undersöka nätet är något som i alla fall jag gör dagligen, men jag vidgar mitt perpektiv ytterligare genom att ta del av en del av tonåringarnas digitala miljö. Fråga att bära med mig blir den som Mattias introducerade kursen med: Hur diskuterar man innehåll och förhåller sig till digital miljö? Jaa, mycket återstår att lära sig och jag har kommit en liten bit på väg.

God Jul och Gott Nytt År önskas alla kurskompisar och alla lärare!