kuling vers stiltje ... ugh

Hade jag varit till havs nu hade jag varit ordentligt sjösjuk! När jag lägger ner tid på mitt skapande eller helt enkelt bara har konflikttemat i tanken, så är min önskan att gå från klarhet till klarhet. Det precis motsatta har inträffat!!! Tanken och känslan måste med när min verklighet ska beskrivas eller om den nu ska berättas. Jag fick flera goda råd om tillvägagångssätt i gestaltningsarbetet av min grupp, men att gifta mig med mig själv - not! Då skulle jag känna det som om jag framställde mig som ett ego och det är nog det sista jag är och ännu mindre vill framstå som. När jag frågar alla runt omkring mig vad de tänker när jag säger ordet konflikt så har relativt många svarat missförstånd. Då funderar jag på om min inre konflikt är ett missförstånd. Så enkelt kan det väl inte vara? Jag är i samlarfasen. Under 4 rubriker fyller jag på med frågor, påståenden och ord. Just nu är mina rubriker: inre konflikt, samhällsklimatet, identitet och kärlek som konflikt.

Om tanken är ett frö så måste jag först så det för att det ska växa och mogna. Av alla tusentals fröpåsar ska jag hitta en!!! Blunda och dra, nää så kan man inte göra. Slumpen ska i det här temat inte agera formgivare för jag ska kunna motivera mitt val och kunna berätta om något som berör mig. Jag är rastlös! Kameran är med mig varje dag nu - testar. Jag bygger i vax också - testar. En del av mig är lärare och van vid att ha kontroll och just nu är det den andra delen av mig som iskallt o fullständigt okontrollerat söker och inväntar "rätt" ingång i ämnet konflikt. Jag fastnar lätt i den inre konflikten. Det som ligger nära berör. För mig handlar det om frihet kontra tidsbundenhet, en slags maktlöshet om vad man vill och vad man faktiskt gör. Leder den här vägen mig framåt eller ska jag ta en annan väg? Det blir kanske den som kommer att gestaltas som en känsla eller kanske i interaktion med er andra eller varför inte som en upplevelse i en installation? Inför just nu ett mantra i huvudet: släpp kontrollen!

En boxhandske som får vingar - leker och tänker!

Släppa kontrollen - att inte ha något färdigt!

Skapar vardagskonflikt

I måndags var det dax för den efterlängtade förmiddagen med film och diskussion. Jag såg för andra gången "My kid could paint that". Vad är sanning och vem har tolkningsföreträde? Stackars Marla! Kanske är det så att det är historien bakom verket som fångar människors intresse och att man sedan försöker göra om den till sin egen historia. Vart går normen för ett riktigt konstverk? Vad är riktigt?

att bli uppfylld av ett nytt tema

"Det handlar om att börja...och sen fortsätta...varje dag!" Dagliga konflikter i skolan

Efter att ha tittat igenom bland annat Gunnar Krantz 'Seriemagi' skrider jag till verket med citatet i bakhuvudet. Redan innan jag funderat på ett manus hade jag bestämt mig för en konflikt om vi och dom. Jag ville belysa hur konflikter i skolan ständigt omger oss och hur i alla fall jag ser dom som vardagsmat. De kommer och går. Ibland är det flera som pågår samtidigt o inte sällan går de in i varandra. Igår fick jag bekräftelse på den serie jag tecknade om konflikt mellan två tjejgäng. Jag hamnade mitt upp i en sådan. Vi hade temadagar som handlar om rädslor och olikheter och pang så händer det! Rivalitet mellan tjejer. Skolan blir arena för konflikter och konfrontationer som inträffat på fritiden. Ibland tänker jag att ja ja de tränar sig inför vuxenlivet o det här behöver de också skaffa sig erfarenhet i. Det vikiga är att jag finns där som vuxen och kan stötta o medla o se till att mina kära elever inte far illa. Det ÄR illa om en konflikt spårar ur för då har vi en himla massa ben att plocka ur fisken o sånt tar tid.

Kanske är jag just nu lite avtrubbad eller frånvarande i mitt jobb eftersom jag lägger allt mitt fokus och engagemang i min utbildning. Det är något jag känner att jag måste för att jag faktiskt behöver det. Jag känner att det händer saker med mig. Jag blir just nu rikare! Serien som jag valde att redovisa inför klassen fick jag krysta fram. Det var gnet och slit och fortfarande funderar jag på en slutkläm. Jag har satt fast den sista bilden med häftmassa så att jag kan ändra slutet när jag vill. Jag gjorde den bilden i photoshop. Skulle vilja gjort en hel serie där, men oj vilken tid det tog med bara en bild.

Så mycket tänktvärt som man vill behålla från de här dagarna.

Jag upplevde två härliga HDKdagar med bara bra serier och redovisningar. Jag vet inte vad som flög i mig, men svada hade jag gott om dessa två dagar... Mycket som kom upp på redovisningarna berörde direkta upplevelser och med dom känslor. Kernell lyfte oss till metaperspektiv om vart konflikter leder oss. Han är med sin ödmjukhet och visdom alltid en tillgång och han kan med så få ord sammanfatta hela lärarrollen i uttryck som "Att hålla hjärtat varmt o huvudet kallt." Det är viktigt att också plocka fram de positiva aspekter som en konflikt kan föra med sig, t ex sades: "Ur konflikter kommer en ny bild av en själv - något nytt föds." Förra veckan lyssnade jag på Tania Bertucchi från Reggio Emilia i Italien som var här och bland annat föreläste. Hon sade: " Goda relationer betyder också att ha konflikter, men att vi kommer vidare från dem." Vem vet, kanske blir det min ingång till det kommande gestaltningsprojektet. Hur förändrar min inre konflikt mig och får mig att gå vidare mot utveckling eller nya tankar när jag bestämmer mig för att ta ett kliv framåt? Jag valde att lämna in serien om mig själv för bedömning eftersom det är den som berör mig starkast. Den berättar om min dagliga kamp, på ett något humoristiskt sätt, fast det egentligen inte är så kul!

Me as a conflict

being in conflict

Det är Annandag påsk o jag börjar koppla på arbete och utbildning. Det går automatiskt. Det är nästan magiskt. Vid ett visst klockslag vid helgslutet så kopplar jag på! Det är mycket intressant med ett sådant här ämne som konflikt. Det finns ingen botten, inga slut och oändliga ingångar. Jag försöker koppla på lärar-katta, alltså den som vill hitta ingångar som belyser konflikt i skolmiljö. Det har varit en process som motvilligt växt till intresse. Och nu é jag nästan mer än påkopplad, alltså övertaggad. Jag blir lätt det när jag engagerar mig, suck. Det rasslar fram en massa ingångar, erfarenheter o sökande i media, på nätet och i mina pärmar. Jag måste ge er ett tips: läs Pedagogiska magasinet 4/2008! Här får man en massa matnyttigt om just konflikter. Speciellt Gunilla Granaths artikel tycker jag är läsvärd. Här kommer ett par citat från henne:
"Lite ilska i lagom dos är oerhört uppfriskande."
och
"Att gå till botten med en konflikt är som att rensa en gädda: att mödosamt bena sig fram."
I min tjänst som lärare ingår att handleda och medla i konflikter. Främst handlar uppdraget om att arbeta förebyggande, alltså att regelbundet under hela året arbeta med samtal, diskussioner, rollspel och olika övningar tillsammans med både elever och kollegor. Min erfarenhet är att det stärker grupperna och ger våra elever verktyg och kanaler för att lösa konflikter och gå vidare. Jag är inget proffs på det här men jag har fått mycket utbildning och arbetat med ämnet i flera år. Får återkomma till reflektioner om det här i min blogg.

Hur många olika vinklingar och ingångar jag än hittar där ute så landar jag hela tiden inne i mig själv. Hur fungerar jag? Vilket synsätt har jag? I alla möten som sker dagligen är jag någon som har föreställningar om saker, som tycker och som känner. I en av de två serier jag valt att göra om konflikt kom den ena till av sig själv. Den bara fanns där i mig o ville komma ut. Det är konflikten i mig - jaget.
Serien är känslig för den handlar om mig. Hur mycket kan o vill jag lämna ut av mig själv?
Konflikter finns överallt hela tiden! Jag har den i mig varje dag, i mer eller mindre doser. Att teckna serier var mer utmaning än jag hade kunnat tänka mig. Inte nog med att manus tog tid, själva tecknandet gjorde det också! Skissandet gick på nolltid, men sen skulle jag bestämma mig för stil och teknik och allt det andra, ja ni vet...
Jag-konflikten består av jag i form av två änglar. De är, tror jag, en blandning av elvis i Metro och någon figur i ett barnprogram. Jag återkommer gärna till just änglar o det är inget jag har bestämt, iallafall inte i tanken. Dom poppar bara upp och då får man ju släppa ut dom. I min jag -serie är jag ängeln som faller o lyfter o faller o lyfter. Att jag är en ängel betyder egentligen bara att jag fötts med vingar och alltså kan lyfta från marken. Det går bara när jag mår bra. När de rätta förutsättningarna för min existens infinner sig. Det krävs inte jättemycket. Serien handlar om att hitta balansen. Det är andnöden på jobbet som förlamar kreativiteten kontra själen som vill vara fri - flyga. I det fria föds skapandet, som är hennes näring. Det föds där kreativiteten finns o där alla sinnen ges möjligheter att känna. Faktum är att jag skrivit två hela sidor om jag-konflikten, men de får stanna hos mig.

Skissboken kom till användning - igen!!!