being in conflict

Det är Annandag påsk o jag börjar koppla på arbete och utbildning. Det går automatiskt. Det är nästan magiskt. Vid ett visst klockslag vid helgslutet så kopplar jag på! Det är mycket intressant med ett sådant här ämne som konflikt. Det finns ingen botten, inga slut och oändliga ingångar. Jag försöker koppla på lärar-katta, alltså den som vill hitta ingångar som belyser konflikt i skolmiljö. Det har varit en process som motvilligt växt till intresse. Och nu é jag nästan mer än påkopplad, alltså övertaggad. Jag blir lätt det när jag engagerar mig, suck. Det rasslar fram en massa ingångar, erfarenheter o sökande i media, på nätet och i mina pärmar. Jag måste ge er ett tips: läs Pedagogiska magasinet 4/2008! Här får man en massa matnyttigt om just konflikter. Speciellt Gunilla Granaths artikel tycker jag är läsvärd. Här kommer ett par citat från henne:
"Lite ilska i lagom dos är oerhört uppfriskande."
och
"Att gå till botten med en konflikt är som att rensa en gädda: att mödosamt bena sig fram."
I min tjänst som lärare ingår att handleda och medla i konflikter. Främst handlar uppdraget om att arbeta förebyggande, alltså att regelbundet under hela året arbeta med samtal, diskussioner, rollspel och olika övningar tillsammans med både elever och kollegor. Min erfarenhet är att det stärker grupperna och ger våra elever verktyg och kanaler för att lösa konflikter och gå vidare. Jag är inget proffs på det här men jag har fått mycket utbildning och arbetat med ämnet i flera år. Får återkomma till reflektioner om det här i min blogg.

Hur många olika vinklingar och ingångar jag än hittar där ute så landar jag hela tiden inne i mig själv. Hur fungerar jag? Vilket synsätt har jag? I alla möten som sker dagligen är jag någon som har föreställningar om saker, som tycker och som känner. I en av de två serier jag valt att göra om konflikt kom den ena till av sig själv. Den bara fanns där i mig o ville komma ut. Det är konflikten i mig - jaget.
Serien är känslig för den handlar om mig. Hur mycket kan o vill jag lämna ut av mig själv?
Konflikter finns överallt hela tiden! Jag har den i mig varje dag, i mer eller mindre doser. Att teckna serier var mer utmaning än jag hade kunnat tänka mig. Inte nog med att manus tog tid, själva tecknandet gjorde det också! Skissandet gick på nolltid, men sen skulle jag bestämma mig för stil och teknik och allt det andra, ja ni vet...
Jag-konflikten består av jag i form av två änglar. De är, tror jag, en blandning av elvis i Metro och någon figur i ett barnprogram. Jag återkommer gärna till just änglar o det är inget jag har bestämt, iallafall inte i tanken. Dom poppar bara upp och då får man ju släppa ut dom. I min jag -serie är jag ängeln som faller o lyfter o faller o lyfter. Att jag är en ängel betyder egentligen bara att jag fötts med vingar och alltså kan lyfta från marken. Det går bara när jag mår bra. När de rätta förutsättningarna för min existens infinner sig. Det krävs inte jättemycket. Serien handlar om att hitta balansen. Det är andnöden på jobbet som förlamar kreativiteten kontra själen som vill vara fri - flyga. I det fria föds skapandet, som är hennes näring. Det föds där kreativiteten finns o där alla sinnen ges möjligheter att känna. Faktum är att jag skrivit två hela sidor om jag-konflikten, men de får stanna hos mig.

Skissboken kom till användning - igen!!!