Jag är mitt uppe i processen. Jag är fylld av lust att vara här på HDK. Det blir ytterligare en lång dag av görande. Vi är några stycken som fyller på vår engergi med ett besök på Valands vårutställning. Vi skyndar oss tillbaka till skulptursalen som just nu är fylld av skapande. Det är bara att gneta på, men mitt uppe i görandet infinner sig tvivlet, baaaa... Det är stor skillnad på att bubbla ur sig idéer och bygga små modeller mot att nu stå här med något stort vitt framför näsan. Efter en lång dag av slipning och målning transporterar jag mina jättescheman ner till aulan. HJÄLP, vad har jag gjort? Ska dom vara här inne? Dom syns ju inte mot den där vita väggen och vad små dom ser ut, dom är inte! Efter en lång men underbar torsdag i härliga kursares sällskap känner jag nu att kroppen värker och orker tryter. Nyfikenheten driver mig till att fortsätta görandet även om tanken tvivlar. Imorgon ska jag se om min vita påse kan flyga. Foton ska monteras. Ska dom vara med? Det vet jag inte förrän jag prövat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej katta!
vad härligt det låter att du är så mitt uppe i skapandet! :D Jag älskar din idé med schemat! Så jäkla häftigt, tror stenhårt på det! Och med dina foton, det är helt upp till dig :) Jag skrev ett mil-långt blogginlägg att man ska göra det som känns bra! Och tvivlet är min bästa vän, som jag jobbar med ska bli min ovän! Hoppas att du lyckas med det med! :D Ditt arbete är kanon! Lycka till med det så ses vi på måndag!
Kram Josefine
De syns visst, de ÄR visst! Och så bra de är, och fotona... I love.
Skicka en kommentar