Med kameran mot mig själv

Jag håller med N i vår grupp om att vi snuddar vid och även berör varandras teman. Det är inget konstigt alls. Jag är helt övertygad om att vi alla medvetet eller undermedvetet påverkas av varandras processer. Vi delar ju trots allt med oss till varandra i detta virrvarv av diskussioner. Man kan likna dom vid sokratiska samtal där jag och förhoppningsvis de i min grupp får något. Vi får fler versioner och tankar om temat konflikt med oss. Dessa kollektiva läroproceser tillsammans med görandet (Kattis artikel) kommer att utmynna i något. Återstår att se vad. Nu är det alltså inte bara mina egna idéer som agiterar i huvudet utan även de andras i gruppen och de projekt som de gör. Vart kommer det här att sluta? Det jag vet är att min bild av MIN ingång i temat inte är den enda rätta. Det finns nog inga rätt och fel, faktiskt. Jag bara berikas med fler varianter som leder mig till ytterligare frågor som jag annars inte kommit på själv... tack. Om jag skulle hitta något fel så skulle det möjligtvis vara de krav jag ställer på mig själv. De bromsar processen. Det kräver en massa energi att vara delaktig i andras processer, men ger minst lika mycket tillbaka. Just när jag lämnar HDK efter en sådan här dag är jag tom, men redan på cykelfärden hem börjar jag fylla på och jag vet att den där balansen som jag är så beroende av kommer tillbaka. Jag tittade på Kobra i veckan som handlade om självporträtt. Programmet visade sju konstnärer som under långa perioder filmat och fotat av sig själva. De intervjuades om sina verk. Konstnären Herman Nitsch säger i reportaget att han i sin konst vill visa det ursprungligt undermedvetna - människans inre. Vi har förträngd energi som genom konsten blir till medvetande för andra. Så, skullle jag vilja förmedla min gestaltning! Samlarkatta har fått ett citat till: " Verktyget man använder för att beskriva sig själv är en spegel som vänds mot betraktaren." (Agnes Varda) Tips: kolla in Kobra nu på tisdag i vecka 19 för då handlar det om serier och animationer.

Var står jag nu? Kameran vilar sig. Prövar att filma korta sekvenser med rörelser och saker som flyger. Vill måla - kan inte måla - men SKA måla! Det här med inre konflikt gjorde att jag försökte att fokusera på en liten del av mig själv och då hamnade jag i ämnet frihet kontra tidsbundenhet. Det ledde mig vidare till 'tappa kontrollen'. Det ämnet håller på att leda mig vidare till tomhet och luft. Jag har lekt med bildserien om den blå påsen och väljer att bara visa en av bilderna här.

Tydligen fler som inte tycker om att tidsbinda sig!

IDENTITET - HITTA MITT JAG - FÖRÄNDRING - HITTA ÄNNU MER AV MITT JAG - SERIEN, MINA TVÅ JAG - INRE KONFLIKT - OM ATT SLÄPPA KONTROLLEN - KÄNSLAN AV ATT LYFTA ELLER KÄNSLAN AV TOMHET - PÅ VÄG MOT VAD?

Någonstans i mitt inre känns det som jag gör en resa. Det ena temat i utbildningen för mig vidare in i nästa och de binds samman i det jag gör. Hur kan det bli så? Det kanske inte är så. Precis som mina elever vill ha bekräftelse av mig om de är på rätt väg i sina arbeten, så känner jag att jag också behöver det. Känner mig osäker på mina idéer. Det märker jag för att jag pendlar mellan ingångar i den inre konflikten och vilken uttryckform jag ska arbeta i. Jag har definitivt inte satt ner foten ännu!

Filmen "Trion från Belleville" var helt i min smak. En satir som var både makaber och komisk. Jag älskar när en film ligger så där på gränsen. Jag ville skratta ännu högre än jag gjorde, men bet mig lite i tungan, både för djupet i filmen men lika mycket för att de runt omkring mig inte var lika roade. Jag imponerades av sättet som handlingen lades fram på liksom åt tekniken med all mimik och alla uttryck. För mig var det här en typisk fransk film (Den kunde varit italiensk med för den delen). Inte bara för att allt det som anses vara så franskt för fransmännen fanns med utan för att den berättades med en fransk själ. En FET frihetsgudinna, klockrent!

Min andra verklighet består i att vara ute på stan med mina elever och studera broar inför ett projekt. Med på utflykten fanns också kameran o en varm vårsol!