Borders that make a story

This was my first pre-model just to see how to preceed.

I'm playing with opposite words (terms) like open vs. closed, old vs. new, social vs. loneliness and imagination vs. reality. Exating surfaces gives you the feeling of flying, floating or even hovering. Is water important in my project? Not necessarily but the Mölndal's stream is a part of my defined no-space and water helps leading one into my area and the old house to whatever comes behind it. But what's behind is not for me to decide, at least not right now. I'm working with the final details on my model. It's mainly a construction for visualizing my mind and the new context of my no-space. I'm also prepairing my presentation where I try to peel isues that appears to be too obvious. One does not have to show everything. At my pre-presentation I didn't even have any pictures.

I got inspirations from the internet and this is one of them: www.plataformaarchitecture.cl
My no-place is an in-between-place and so it will remain even though I made some changes that was necessary to make it part of my identity. This old no-place is now a place. It's public but it's also mine! I love cities which surprises me when I explore them going on a walk. When all of a sudden there's an old house which at a first glance doesn't seem to fit in there, but makes my imagination go wild. Tracks from history which makes a city a lot more interesting compared to an area where the stile is only from modern time.

Bo Dahlman, IT professor at the Universtity of Gothenburg is talking about school developement in the 21th century when learning is more than being in the school building. My own learning in this project concerns what he is talking about. As teachers we have to adopt our pupils' way of learning and they are using new media. The digital world is every day learning for them. Making study visits in your city and bringing it into cyberworld is a good way of learning. I inhale my leaning in reality which most definately makes me connect, live and learn in present time.

working title: connecting possibilities eh....

eller: Levandegöra - Vivente Valenta - Vivente Event - Leva kvar - Sopravvivere - Linking park - Front Linking - Linking Bridge - Almedahls kulturcenter - Streampark - Alemdahls vattenpark...

Culture in Action från 94. Bild från Freelands bok Konstteori, sid 113
Night in a no-space. Can you feel it?

Summary in English, see bottom page

Vad gör den här platsen med mitt inre? Ska den förändras i det fysiska rummet eller blir det kanske en hypotetisk vision? Innerst inne vet jag nog redan. Om det nu är ordet vatten som fastnat i mitt huvud så undrar jag vilken undermedveten symbol det står för. Kanske är det dax att lägga allt under vatten. Det vore konstigt om jag inte påverkats av den ständiga rörelse som varit i mitt no-place. På mycket kort tid förändrar sig platsen fysiskt utan att jag hunnit tänka klart. När grävskoporna häromdagen tog en ordentlig tugga på MIN plats fick jag lite andnöd! Mina kurskamrater ger goda råd: Flödesskriv! Bygg modeller! Meditera! Tänk mindre! Själv tänker jag mest: Agera nu!

Det råder en inre konflikt. Min handledare ställer utmanande frågor till mig som får mig att reflektera. Vad händer mellan mina olika övergångar som visas i mina skisser? Jag funderar mest på vad som händer med de mer abstrakta övergångarna som rör dessa inre känslor som ofrihet, drömmar och fantasi. Jag låste mig vid en konkret fysisk förändring på mitt no-place och kände nu i veckan att jag måste efterkonstruera en berättelse. Det var då det uppstod en konflikt i tanken. Det tar tid att skapa och det tar tid att komma så långt in i en själv att jag tillåts flyga iväg i tanken kring det här projektet. Mattias sa i introduktionen: Go out of your mind.

Jag styckar sönder min tid och hinner därmed inte att avsluta mina tankegångar, att komma till insikt och se vad man kan göra på mitt no-space.
Vad berättar hus i vatten?

Många timmar på nätet där jag virrar bort mig på arkitektlänkar.

Att förändra en plats kräver mod. Den här bilden är hämtad från Tates hemsida.

Vilka är mina nyckelord?
Vatten: Inom drömtolkning står vatten för känslor och sinnesstämningar. Ett inre hav handlar om att vi ska vara ärliga mot oss själva och andra. Inom alkemi är vatten en symbol för vår undermedvetna kraft. I skapelsemyter är vatten källan till allt liv och i kristendomen står det som ett renande element. Vatten kan också vara skrämmande.
Bro: Binder samman eller skiljer sociala relationer, folk, platser, tidsepoker. I yoga talas det också om broar, om att nå klarhet och vidga medvetandet. Kriya (process)yoga.

Vägen bort från institutionen. Jag läser just nu boken Svensk konst nu (Allgård, af Malborg). Den får mig att reflektera kring det lärande klassrummet och staden som scen. Jag återkommer till den här diskussionen i min slutblogg. Intressant är i alla fall det arbetssätt som vi nu håller på med som flyttar lärandemiljön från det inre, slutna och traditionella till att ta in omvärlden och göra om - ladda om - sätta in sin identitet på en plats i det offentliga rummet. Det lär mig och kommer att lära mina elever att se på sin omgivning med nya ögon. Vad är offentligt och vad är övergivet? Vad får jag göra här? Får jag göra om det här till mitt eget? Ja, det får jag faktiskt. Återigen är vi inne på identitet och gränser.
I boken "Konstteori" (C Freeland) beskrivs konst som finns utanför de stora aktörernas sammanhang(som ju faktiskt styr vilken kultur, konst som ska synliggöras och ha värde). Jag tänker på konstprojektet Culture in Action från 94 där man förde ut konst på gator och torg och engagerade hela områden, de stora massorna. Jag ser likheter/möjligheter med våra projekt. Se bilden längst upp.

Louvren i Abu Dabi.

Short summary: What is this place doing to my 'inner me'? Water is still on my mind but I've also added the symbol bridge. I'm continuing building my model and at the same time I'm writing down my first feelings that struck me when I came to my no-place. I've come to the conlusion that my changes of this room have got to do with the history of the place. When they are demolishing my no-place it hurts inside. Can't we just save a little tiny bit for the future, for our inspiration and for our imaginations? I've studied and learned more about the symbols water and bridge and it's scary how much it represents me right now. I've also been out in the cyber world studying architecture. Finally, I've been playing with words to come up with a working title.

en plats

Någonstans där framme ska jag få ihop en ekvation. Nu håller jag på och prövar olika lösningar för idéer finns. Men, håller de när jag nu bygger små modeller? Får se om min plats kanske transformeras till något som är en del av mig genom photoshop. Jag hade ingen handledning den här veckan. Det känns!

Min plats består av en husfasad, en smal remsa av markyta och vatten. De är olika ytor som alla är spännande i sig, men det är husfasaden som har min uppmärksamhet.

Hur är min plats, detta no-place? Det luktar fukt. Platsen har en massa spännande detaljer när man går riktigt nära. Stämningen är lugn. Känslan är att ta hand om det jag ser. Det är tyst här, speciellt på kvällen. Man hör trafiken i bakgrunden. Jag vill att människor ska kunna gå igenom det gamla och komma ut i det nya.

Jag kastas mellan två världar. I den ena ska jag testa, känna, pröva och låta min kreativitet explodera. I den andra världen har jag den här veckan bedömt elever, varit på möten där vi utvecklar och arbetar med det professionella språket, skrifliga omdömen och IUP.

It's time to decide what to do with my no-place! I've got the frontage of the old white house facing the stream and in between there is a small stripe of land, now consisting of weed and wild growing trees. I feel un-focused, because I didn't spend much time at HDK this week, just doing a lot of 'marking' at the compulsery school. Then I get lost!!! I went from water to light in my thoughts this week. This morning it was foggy. What if I could catch that with my camera tomorrow morning?

tomrum

Det är inte själva platsen utan snarare inne i mig själv jag finner tomrummet. Just nu är det lite reflektion och många frågor. Hur jag än gör när jag känner in platsen och ytorna så kommer det lilla vita huset med. Jag hade tänkt exkludera det först och jag har letat ytor runt omkring. Det här senaste dagarna har jag visualiserat mitt rum genom att teckna av delar av platsen. Det har varit en bra uppgift. Ordet vatten som etsat sig fast i huvudet blir inte lika tydligt när jag nu dokumenterar med hjälp av teckningspenna och modellbyggande. C i vår grupp är så bra. Hon säger: Gå in i dig själv och reflektera! I fredags var vi tre i skulptursalen. Det är fantastiskt vilken knuff man får med hjälp av andras ögon och tankar. Vi lekte med titlar till våra projekt. Kan någon av de här vara något? Getting invisible, Image of my life, The water hurts eller min senaste, Leave it alone.

Det tar tid att analysera en plats och mitt no-space måste definieras exakt. Vad tycker du som läser min blogg? Ska jag ha med hela området eller bara det vita huset eller kanske bara en del av det vita huset och en del av ån? Jag har frågat mig vad den här platsen gör? Den står här och väntar på något, kanske att husen ska rivas eller renoveras. Det är en plats där många hemlösa skulle få plats. Husockupanterna ville väcka debatt om bristen på bostäder och slutligen finns det då sådana som vi. Vi känner in platsen med våra sinnen, mäter, tittar och gör regelbundna besök, så att platsen blir en del av ens identitet. Mitt nästa steg blir att bygga en liten modell där jag kan visualisera olika idéer, uppleva det rumsliga!

Ska det lilla huset bli inkapslat? Ska det blir ett hus du måste gå igenom för att nå de andra? Vad vill jag ska hända i det här huset? Är ån viktig? Ska jag bygga en bro över ån till mitt hus? Vill jag ha ljusspel där? Ska huset vara en liten historia från förr som besökaren tvingas på genom att passera? Är det här lilla huset inte en blandning av mitt inre, nu och då, textil och trä, Sverige och Italien? Är det inte ett möjlighetens hus? Blir det en installation om det bevaras i någon form och allt det andra runt omkring blir lägenheter och kontor?

Huset är! Det är inte som de andra byggnaderna i området. Det försöker inte att smälta in. Det har en egen karaktär av någon blandning mellan svunnen tid och Mellaneuropa. Husen i en stad assimileras till varandra och människorna som bor där likaså. Det här huset sticker ut. Får ett hus sticka ut på just det här sättet i vår stad idag 2009? Tillhör det stan? Jag har varit där i regn, i mörker och i solljus. Jag har lyssnat på platsen! Vad har jag upptäckt? Det blir lite grann som att göra en bildanalys - jag går dit och betraktar och dokumenterar det jag ser. Nu gräver jag och hittar olika lager, olika ytor och ser sammanhang. Återstår att sätta in mitt no-space i en bredare kontext. Det som skrämmer mig är att det tar sån tid och att jag hamnar i en dead end. Jag vet att den kreativa processen är på det här viset, men osäkerheten om vad jag ska presentera där framme är lite ångestladdad. Tänk om det inte blir nå't?

Mattias böcker inspirerar!

Vad händer när hela området ligger i vatten?

från no-space till uppmärksammat place

No-place blir C-space med hjälp av röda trasor och husväggar.

Almedahls textilfabrik i södra Göteborg, 1880.

(Short summary in English, see bottom page.)

Jag har försökt att känna in mitt no-space den här veckan. Så värst lugnt har det inte varit i det här gamla fabriksområdet, Almedal. Ett av husen har varit ockuperat och massmedia har uppmärksammat platsen. Idag var jag där för att märka ut/definiera min plats. Min lilla öppning in till ett av husen höll på att bommas igen, så nu kan jag inte krypa in här mer! Husockupanterna har blivit avhysta i veckan. Här finns idag bara två nyfikna sekuritasvakter och två snickare som bommar igen alla öppningar till husen. De var väldigt intresserade av mitt projekt och vi hade en trevlig diskussion, där de blev engagerade och började fundera kring vad man kan göra med platsen, kul! Min egna analysfas får vänta någon dag till. Jag vill känna in mig, vara nära och använda så många av mina sinnen som möjligt. Idag blir det mest intressant att avgränsa mitt no-space. Jag har tagit med mig röda tygremsor från skolan. Jag bär med mig det Mattias sade om att själva gränslinjen är intressant. Varför har jag valt just den här ytan och vad finns alldeles utanför? Faktum är att jag prövade en annan yta i samma område först. Den har jag dokumenterat med foton. Min "in-between-place" får nu en temporär identitet via mig. Fredrik tipsade om en sida på nätet (www.geo.ruc.dk/boren27.html ) i sin blogg. Här recenseras Mars Augés bok "Non-places". För honom är en plats en principle of meaning, som har tre gemensamma drag i varierad skala. En plats har identitet, relationer (social samexistens) och så har den en historia. Min plats har en historia! Jag läser om den just nu - den gamla textilfabriken. Jag tycker om när man kan hitta historiska spår i sin stad. För mig är det husen och ån, men också det jag inte kan se med mina ögon. Imorgon blir det regn och då blir jag alldeles säkert ensam på MITT ställe. Kan platsen laddas om i ösregn tro? Funderar på arbetstiteln C-space. Kommer inte på något bättre. Tvivel har infunnit sig beträffande platsen: Är det en no-space? Fyller den någon funktion nu? Inget kommer att byggas här på ett tag, men området känns just nu så överbevakat. Jag har faktiskt garderat mig och besökt det gamla vattentornet i Lunden. Jag ser det från mitt fönster, men har under alla år aldrig varit där. Det kan nog vara en no-place! Även det ska få besök i regnet och om jag vågar, när mörkret lagt sig. Kan tänka mig att denna övergivna plats kan vara lite kuslig då.

Mitt övergivna ställe ligger framför det vita taket som finns mitt i bilden.

Jag ser möjligheter med min övergivna plätt, en no-space och en in-between-place mellan tre övergivna byggnader. Men, jag ser inte vilka! Det enda som hela tiden dyker upp i huvudet är vatten. Det gör det även på min reserv-no-space. Längtar till handledningen på onsdag! Måste få bolla tankar med lärare och er kursare. Klädskaparen Yamamoto sa i filmen Notebook on Cities and Clothes: "Vi bor i städerna och städerna bor i oss." Så känns det i mig. Det är så oerhört lyxigt att få gräva ner sig på en liten plätt i det offentliga rummet. Här ges möjligheten att gå djupare in i mitt egna lärande om ett arbetsområde, som jag gärna bär med mig i min roll som bildlärare. Även att ha ett didaktiskt perspektiv är utmanande roligt. Yamamoto sa flera tänkvärda saker som jag kan ta med mig i gestaltningsprojektet, som att kläder man bär är både nya och gamla på en gång eller att hans yrke handlar om här och nu och följer fasta rutiner där motsatser står mot varandra (fast/flytande, stabilt/flyende). Så är det med mitt no-space. Plasten är ny för mig, men den är gammal och har en historia. Det är den jag har börjat att undersöka nu. Googlar mig runt i cybervärlden och har låtit mig inspireras av Abandoned places på You tube.

View from my window.

Igenbommat vattentorn i Lunden.
Bakom Mölndalsån och det här huset har jag markerat mitt rum.

Mölndalsån och spår av en annan tid.

Precis igenspikat!


Ännu mer igenspikning!

Det finns ett häftigt rum där inne!

Vaktar det stora huset.

Short summary: I think I've defined my no-place this week. It's an old factory area situated in the south part of our city. It's also an 'in-between-place' since it's embedded between old buildings. Just as interesting is the defined place so are the boarders and what's next to them. Media has been showing big interest in the area during the week, because house occupants moved in. They've been ejected and now one of the buildings is guarded. I've checked the nearby area in my neighbourhood and I found an extra reserve place just in case. I'm in a desperate need of consultation this week and I'm looking forward meeting my group.