comiskt vers comic, not

Jag har startat processen med att bena upp och dela upp ordet konflikt. Själva ordet används i media om STORA konflikter, så ordet känns laddat för mig, nästan som om det skulle vara katastrof. Nu ska jag avladda det! Smula sönder det o se vad som finns inuti. Insamlingen har börjat. Vad har jag för berättelse som kan transformeras till en serie? Har listat upp och undersökt vilka som är de vanligaste konflikterna i skolvärlden. I den här världen precis som i andra handlar det ofta om olika värderingar o olika behov som kolliderar. Störningar i kommunikationer leder ofta till missförstånd som cementeras o vips så är skitsnacket igång. Våra tonåringar är bra på att lösa sådant här själva o någon gång får vi vuxna medla.

Jag upptäcker och känner, att jag i den här uppgiften måste göra extremt många val. Utmaningen ligger i att bestämma mig. Det är konflikt! Vad vill jag? Hur ska jag uttrycka mig? Layout, kul eller allvarligt manus, språk, färg eller inte färg... ja, så här håller jag på. Jag har hakat upp mig på det där med att jag måste ha en slutkläm o det måste jag ju inte. Arbetsbordet är enda röra och visualiserar hur det ser ut i mig också. Det är bra. Det ska vara kaos! Jag hoppas o tror att den röda linjen ska växa fram ur det här. Saknar HDK o tappat lite av "the spirit". Vet att jag kan vara där o arbeta o det har jag EN gång! Men det är det där när vi är samlade allihop. Väntar o längtar tills vi kör igång igen för fullt inom dom där väggarna.

flykten

Jag har drabbats av skrivkramp! Vill inte skriva! Kan inte skriva! Hemmet har aldrig varit så här rent. Skissboken blev jätteintressant igen. Det fanns några vita blad kvar att fylla o é man upptagen med att skapa i den så hinner man ju inte att skriva. Det var länge sedan det här drabbade mig - skrivångest. Eftersom mina elever får göra collage kanske det inte är mer än rätt att jag också prövar. Här är två minisar i skissboken. Hela åtta bilder blev det igår kväll. E det paniken som föder fram det här frenetiska skapandet?

Instoppade i ett skåp låg en hög akvareller som jag inte vill kännas vid. De går att göra collage av dom också! Den här bilden består av 5 sönderrivna akvareller. Lektionstips kanske?

att resa i tid o otid

Det var ett ständigt tråcklande i veckan att få ihop filmfestival med Vygotskij, bildlektioner o öppet hus. Nu är jag ganska trött men ändå fylld av inspiration. Jag slutade på 16 filmer där jag kommer att bära med mig mycket. Bland annat animerat av Bill Plymton (skrattade bort allt smink) o skitkul att han ritade sin knäppa hund till mig - måste ju bara visa upp den!

Ett av många sätt att kyssas på (av Bill Plymton)

Jag reste ut i graffitins värld i dubbelfilmen "Stations of the elevated/Spraymasters. Se den om ni får möjlighet! Den första är ett konstverk med skön musik och i den andra fick vi möta fyra av de som var riktigt aktiva i slutet på 70-talet och en bit in på 80-talet. De målade inte längre på tåg utan är numer etablerade o städade samhällsmedborgare. Kul att lyssna på hur de tänkte då och nu.

Mycket folk på Öppet hus utom sista timman, då var det öde och jag längtade hem.

Idag prövade jag på att måla olja. Det vara bara ångest och jag fullkomligt kastade på färg o så här såg det ut efter 30 minuter när 0 tålamod infann sig. Det här kommer att ta tid! Självförtroendet liksom tekniken behöver bearbetas mycket.

begin anywhere

Min skissbok är jag, antingen jag vill det eller inte. Här finns gränstänk som dyker upp i bakhuvudet sent, mycket sent på kvällen. De har lagrats och mognat inne i mig efter att jag fått en injektion HDK i mig under dagen. Om jag skulle försöka att ge en bild av hur det här ser ut inne i mig så skulle jag likna det vid bilbanor i anslutning till en storstad. De far runt, rör sig i olika skikt och sticker iväg i alla riktningar. Det är ett virrvarr och myller av linjer.

När gränser passeras om så bara i tanken sker en förändring. Något nytt skapas. Utveckling? Jag vill bara åka med och känna på den förändringen, ta in den i mig. Förändringen som sker genom att vända och vrida på begreppet gränser skapar rädsla, men är också förlösande. När gränser i tid och rum öppnar sig ges nya möjligheter. Det är dom jag vill ta del av. Mycket av mitt gamla jag har hittat tillbaka. Det är lusten, engagemanget och glädjen och det gör mig till en positivare människa. Genom att hitta nya infallsvinklar kring detta begrepp har jag också öppnat ögonen mer för allt det nya, det annorlunda. Ja, det känns bra! Hoppas att det känns så länge länge. Gränser som prövas (i tanken) leder inte till förändring av sig själv. Det är min omgivning och alla dessa möten som formar mig. Det är ett flöde av inspiration som når mig via människor runt omkring mig och den tillåtande miljö som jag har förmånen att vistas i. Det för jag i min tur med mig och har jag tur påverkar det andra. Dessa gränser som fyller mitt huvud skapar frågor och funderingar. Allt har jag inte svar på och det är nog tur det.

Tankeprocessen pågår och med den föds kreativa processer och med den kommer en förändring och vips så är jag tillbaka på en ny gräns och så börjar det om i all oändlighet. Allt påverkar mig och får mig att reflektera över vem jag är i förhållande till mig själv och till de människor som finns runt omkring mig i olika kontexter. Allt kunskapande sker här i nuet tillsammans med andra. Vi prövar gränser och en ständig förändring sker. Det krävs inte så mycket, bara att våga, fast det är inte så bara! Vilka gränser har jag då rört mig vid eller vad har påverkat mig mest?

Tänk att jag blev så berörd av Reggios dokumentärfilm Koyaanisqatsi, att jag bar den med mig i flera veckor! Befinner vi oss i "Life out of balance"? Den här filmen är en väckarklocka. Från skissboken valde jag bilden med konstrasten mellan att låta själen ta plats, att njuta av det lilla i vardagen, att se färgerna och den där vi rusar fram i 200 knyck och jagar vaddå och på bekostnad av vår jord? Det blev många bilder på det här temat.

Kreativa gränser. Under hela processen med skissboken har det på ett oförklarligt sätt fastnat citat i mitt huvud. De kommer från litteratur, filmer och en massa kloka människor jag lyssnat på. Men, mest av allt kommer de från Bruce Mau. Vi fick dessa citat av Tarja och dom har gett mig så mycket att de fick bli en del av skissboken. Här är ett: "Strange things happen when you've gone too far, been up too late, and you're separated from the rest of the world." Hos mig handlar det här om att upptäcka de oändliga kreativa gränser som bara ligger där inne och väntar på att få komma ut. Inte ovanligt alls, så dyker de upp när kroppen och knoppen ska sova.
Vem bestämmer vem jag är? Jag är någon där inne. Min identitet har inte med mitt kön att göra. 2009 och vi är fortfarande så stereotypa i manligt och kvinnligt. Jag har blivit lite väckt i mina tankar och mina elever får nu arbeta med gissa vad? Identitet! Vi fastnar i diskussioner om kläder och värderingar hemifrån. Här kan jag som bildlärare påverka genom att väcka frågor och tänja deras kreativa gränser genom att vara öppen i mitt förhållningssätt. Detta tänjande av gränser upprepas i skissboken på olika sätt och i den här texten med för den delen. Aktuellt ämne idag om kön och makt gjorde att den här bilden kom med.

"...the openness to experience events and the willingness to be changed by them." (Bruce Mau)

Gränsligare! Det är att försöka att landa på fötterna och ta några kliv framåt. Det är då jag tänjer på gränser, spräcker dem, ser nya ingångar och blir öppen i sinnet, öppen för det nya. Allt det här leder till kreativitet men skapar kriser i mitt inre på vägen. Det är att gå in genom en port och upptäcka att någon form av förändring sker. HDK är "gränsligare". Fler sinnen får sitt även om det där sjätte ännu inte visat sig. "Gränsligare" blev det också för mig att besöka Reggio Emilia i Italien. "Gränsligare" leder mig framåt. Här befinner jag mig nu. Här ska jag låta mig påverkas och här ska jag vara i ständig reflektion med min omgivning, i samspel. Min roll som lärare får fler perspektiv och ges fler möjligheter. Jag ska försöka att inte vara så bunden i tid och rum. Bruce Mau säger: "Desynchronize from standard time frames."
1500 tecken är passerade så man kan sluta läsa här om man vill.

Begränsningar i rummet kräver nytänkande för att tänja på de kreativa gränserna! Att låta rummet vara staden där eleverna tar plats och vidga perspektivet om världen genom w.w.w. Att träna sin kompetens i att sålla i det obegränsade informationsflödet. Bildvalet var självklart. Det är här mina elever och jag rör oss. Det är här vi tillsammans förändras och öppnar gränser.

Alla dessa citat och alla mina funderingar kring gränser gräver sig framåt i boken som börjar längst bak. Med den här boken har jag fått nya infallsvinklar och den har också blivit införlivad i ett gemensamt gestaltningsarbete. Den har fått mig att som jag nämnt tidigare reflektera och våga göra en kullerbytta i tanken. Här synliggörs processen som växlat mellan att gå trögt och stundom befinna sig i flow. Gränser flyter. Om jag har förändrats? Jo, det har jag. Tankar om gränser och identitet är så närvarande. Det kallar jag för att ha blivit påverkad. Lusten att skapa har blivit starkare. Det är en process som inte går att påskynda och så har det också varit med skissboken. Tankar vill ut och vad som hamnat på bladen har jag inte riktigt kunnat styra över - hmm strange! Jag upptäcker nu, när jag bläddrar i den att den rört sig i mitt inre jag, vidare ut till min närmaste omgivning och så vidare till staden jag lever i, för att röra sig mot normer och levnadssättt i väst, för att till slut ta in hela jordklotet.

Förändringens port

I vår basgrupp har vi interagerat med andra genom görandet. Jag har fått vara delaktig i ett grupparbete där vi har gestaltat temat gränser. Vi byggde förändringens port och gjorde en film. Våra olika tankar och idéer har diskuterats och omformats och det utmynnade i olika former av praktiskt arbete.Tack härliga basgrupp för ett gott teamwork! Vi har passerat en port och fått ta in känslan av hur det kändes. Förändringen nås genom görandet och det lät vi även folk på stan och LBD 110 få pröva på. Att passera en gräns är att våga se vad som finns på andra sidan. I min dagbok tidigt i höstas skrev jag följande: "Jag har förmånen att få betalt för att förändras. Jag har passerat en gräns." Nu står jag här och har gjort det, inte bara mentalt utan faktiskt på riktigt!

virtual reality

En vecka full av stirrande på en skärm! Jag trodde faktiskt inte att jag skulle bli så här biten, efter att nu ha prövat fyra olika virtuella spel. I tisdags ringde jag till min arbetsplats och bad att få tala med några av mina elever som jag vet är flitiga besökare i den här världen. Jag ville veta vilka spel som var mest populära och gångbara just nu. WoW låg i topp, men även något som heter Full Tilt poker. Jag har varit inne och kollat läget här. Det går att spela för låtsaspengar liksom riktiga. Mina elever använder det förstnämnda enligt dom själva. Här kunde jag ändra ansiktsuttryck bland annat och satsa låtsaspengar i ett spel som hette Texas holdem. Jag är så j-a grön och det var verkligen inte lätt att fatta eller så är jag bara trög. En sak vet jag i alla fall, och det är att det är lätt att fastna och tidsuppfattningen raderas!

I en artikel i tordagens GP läste jag om projekt spelrum. Det är en kurs för bl a lärare. Här kan vi utbilda oss i spel. Initiativtagaren heter Lisa Lindell och hon har blivit helt nerringd för efterfrågan är STOR. Här belyser man det som Mattias pratade om (snacka om att du är up to date M) alltså vuxnas stora okunskap om spel. Lisa anser att vår bild av att spel bara är våldsamma är fel och det får jag ju hålla med om nu efter den här lilla minikursen. Jag är oerhört tacksam för att vi får arbeta med det här och jag vill önska mig mer (det är ju jul nu). Kanske kan vi diskutera i vår klass eller köra någon kurs när vi är ute på "VFU", där vi kan prata om spel och spelkultur eller varför inte, hur man använder spel i undervisningen!



Fler spel som var okey enligt mina elever (tyvärrr mest killar, tjejerna arbetar mer med bildhantering) var Coundterstrike och Battlefield. Båda dessa är krigsspel. De är olagliga att ladda ner så en av mina elever tyckte att jag skulle besöka en spelbutik och köpa en gammal version för en hundring så jag kunde testa. Gratisprogrammet var enligt dom inget att ha! Jag har även tittat in på Habbo, men det gjorde jag efter att ha spelat WoW och då var det ju inte alls kul. Jag försökte att ladda ner WoW hemma på mina dator, men det gick för långsamt och jag som trodde att jag hade en bra dator med kapacitet! Räddningen blev HDK där en av våra underbara tekniker var schysst och laddade ner WoW på en av datorerna i datasalen. Vi var flera som ville spela så Sandra, Ellinor och jag blev en figur i spelet: Schmockiz! Identitetsförvirring infann sig. Det blev jag - vi - jag. Figuren var jägare och en hona fast vi envisades med att säga han. Se bilden så förstår ni att hon inte är lätt att beskriva. Jag hade inte räknat med att fastna i datasalen i fyra timmar, då jag kom dit för att arbeta med basgruppens projekt. Förresten så har vi ett namn på oss nu: "Josefine and the old Foxes". Det är inte vi själva som kommit på det!

Spelet lockande med oss på en resa i cyber-world och vi sögs in i allt fler uppgifter som vi ville lösa för att kunna få belöningar. Schmockiz blev allt duktigare och vi allt mer engagerade. Vi satt där och skrek: slå, slå, slå hårdare. E den död nu? Yes! Det var kul att vara tre, men ändå så pass svårt att vi vid två tillfällen fick hämta hjälp för att kunna ta oss vidare. Det första spelet som jag var ute på heter Secondlife. Här får jag en ny identitet.
I min nya värld, här i mitt nya liv heter jag Vegas. Jag tror att jag är könslös. När jag tröttnat på chattandet med Germany Sven och Koray från Spanien begav jag mig till ett konstmuseum. Oj vad det var ensamt där. Tänkte att jag behövde stärka mig lite så jag uppsökte en bar, men den baren var riktigt skum och alla pratade japanska!

Tiden bara rusade när jag besökte Secondlife. Tre timmar kändes som max 30 minuter. Jag inser hur lätt det är att fastna och försvinna ut i cyber världen. Jag känner mig dum och förvirrad för jag är så otroligt långsam och det tar tid att lära sig att navigera. Väntar besök i den här världen så jag får återgå lite senare ikväll. Då ska jag göra om mig så jag blir riktigt fräck. Reflektionen kring den här veckan blir att det är ett intressant sätt att interagera på och vi vuxna behöver ha kunskap här då tror jag att vi kan kommunicera mer och bättre med våra ungdomar. Att surfa och undersöka nätet är något som i alla fall jag gör dagligen, men jag vidgar mitt perpektiv ytterligare genom att ta del av en del av tonåringarnas digitala miljö. Fråga att bära med mig blir den som Mattias introducerade kursen med: Hur diskuterar man innehåll och förhåller sig till digital miljö? Jaa, mycket återstår att lära sig och jag har kommit en liten bit på väg.

God Jul och Gott Nytt År önskas alla kurskompisar och alla lärare!

vecka femtio

Blade Runner

En vacker film - en skrämmande film!

Jag gillar Blade Runner som visades på måndagens morgonsamling som Tarja höll i. Tack förresten för att du visade den i hörsalen. Kändes lyxigt. Har sett filmen förut, men det var många år sedan. Frukosten som vi blivit bortskämda med uteblev och så gjorde även min ork under de här två timmarna. Miljön är L.A China Town och året 2019. Science fiction och otroligt vackert gjord med ljus och ljud. Miljön är egentligen dyster och det regnar nästan konstant. Några genetiskt designade robotar, replikanter, som överträffar oss människor har gjort uppror och måste "avskedas". En speciell polis, Blade runner får uppdraget. Filmen belyser vår existens och får väl också sägas handla om identitet. Vad är ett liv? Robotar, som används som slavar och som är bättre än vi människor bättre på allt, blir ett hot. Replikanterna vill egentligen bara leva som oss människor och försöker få sina fyraåriga liv förlängda hos sin skapare. Det blir en jullovsfilm, för se den igen vill jag nu när vi pratat om den. Treorna har redovisningar som jag hinner vara med på lite grann och det kan rekommenderas. Vårt arbete i basgruppen har börjat ta form och vi är på G - skönt! Det är annars ganska lugnt nu efter inlämningarna så man borde väl vara lugn då, men jag är uppskruvad - konstigt. Prövar penseln också!

Abstrakt av mänskliga former.

Identitet

Hua, så mycket bra på en vecka. Så mycket att smälta och bearbeta. Begrepp och nya vinklingar på dessa breda ord, identitet, utanförskap, demokrati och interkulturellt lärande och inte minst gränser. Rasoul Mejadmehrs föreläsning nådde sitt syfte hos mig iallfall. Han fick mig att utforska orden och reflektera över mig själv. Vilken utgångspunkt har jag i mina föreställningar inför mötet eller kommunikationen med andra? Han sa så mycket bra att det blev tre hela datasidor med text. Liksom flera av våra andra föreläsare nämner även Rasoul komprimering av tid och rum beträffande kunskap. Hur påverkas kunskap i skolan idag mellan lärare och elev? Vi lever i en ny värld med interaktion och vad är då vår roll som lärare? Det finns inga gränser idag och absolut inga fasta sådanda mellan nationaliteter, kön eller kulturer. Vår identitet ser annorlunda ut när gränserna förändras. Det konstiga är mer intressant för oss än det som är bekant. Mina värderingar måste konfronteras med andras. Rasoul säger att vi inte ska tänka i termer om normalitet, inte exkludera utan inkludera. Jag kan inte låta bli att kommentera en artikel i kvällspressen från idag, där reporten Fjellborg ifrågasätter unga tjejers beteende när en grabb i programmet Idol åkte ur. Hur ser tonårstjejer på sig själva och sin värdighet och hur de tror att det förväntas att de ska vara gentemot som hon skriver, söta killar. Hon undrar vad det handlar om i upplysningens och jämnlikhetens tid. Vad är det i den sociala strukturen som gör att det skapas en masshysteri? Vad kommer alla normer och beteende ifrån?
Etnocentrism nämns också där vi i väst är normgivande. Dagligen slukar vi information som utgår ifrån oss. Jag tänker t ex på nyhetsrapporteringen från Thailand. Vem vill veta om några få solbrända stackars svenskars öde på flygplatsen? Vem rapporterar om vad som egentligen sker här som det faktiskt bor 65 miljoner människor. Vi och dom!! Jag måste inta en kritisk interkulturell medvetenhet. Det är då jag utvecklas. Motsatsen är att vara fånge i sin egen föreställningsvärld. Vi ska inte se på vår omgivning och våra medmänniskor som dom (objekt) och vi (subjekt) utan vi ska möta varandras subjekt (mötas som individer) och lära av varandra hellre än om varandra. Hur uppstår kunskap och vilket synsätt har vi på inlärning idag? Rasoul benar upp och diskuterar det här på ett briljant sätt. "Olikheter är berikande och vi måste lära våra barn att förvalta detta väl."
Jag funderar på vad konst och kultur står för? I vilken kontext dyker de upp? Det är komplext och innehåller så mycket. Rasoul talar även om det här där han menar att man kan ställa sig frågan om vem som gör konst för vem? Konst och kultur måste vara gränsöverskridande. Vanligaste postnumret på operabesökarna här i vår stad är 414. Jag tror att jag öppnat ögonen mer nu när jag går och läser här. Jag ifrågasätter inte bara vad vi gör i skolan utan även konst och kulturbegrepp snurrar runt där uppe i knoppen. Är det så illa som Rasoul säger, att vetenskapen har tagit över och konsten har marginaliserats?

Vi är först i samspel med andra.

Identitet är en förändringsprocess.

Vi formas av normerna i vårt samhälle.

Rydals ungdomar.

Även Oskar Broberg pratade om det nyss nämnda. Ett bra citat är "Vi väljer inte att vara en social varelse - vi måste vara det för att vara en individ." Hans favoritutryck polycrona landskap tilltalar mig. Spår av tiden finns överallt som lager på varandra i landskapen. Det finns ju inne i mig också och formar min identitet, historien, minnen. Jag tänker på lilla Najmija i dokumentären "A stranger in her own city" som formas av traditionerna hon växer upp med. "A human being is what she is in her mind." säger hon och tillägger att hon vet vem hon är och det sitter inte på utsidan, men det är inte lätt att vara ensam i det samhälle som hon växer upp i även om man är stark som Najmija och vägrar att bära slöja. Även Fredrik Gunve talar om identitet som skapas kulturellt. Vad händer med en då man ikläder sig andra roller? Förändras vår identitet? Han tycker att identitet är något som man hela tiden leker fram och att ytan är det inre och därför viktigt.



"Delicious" av Scott Prendergast belyser också det här temat om utanförskap och att vara annorlunda. I ett strist, stelt och grått liv får den röda färgen en man att bejaka en dold och kanke udda sida hos sig själv och att våga ta fram och visa den. Att bli glad av att visa den, som en förälskelse. Han blir lycklig. Men att det också kan vara smärtsamt att bli förälskad i något som avviker eller sticker ut. Vilken helt underbar film! Jag blev helt lycklig av att se den. Identitet och gränser har förföljt mig hela veckan. Jag läser artiklar i tidningar och ser TV och överallt finns exempel och bilder på "våra begrepp" identitet och gränser. I en dokumentär nu i veckan visades hur man i det slutna Iran monterade upp illegala satelliter. Här tog man tydligt avstånd från västvärldens sätt att leva, men samtidigt tar man dagligen del av den genom sina parabolantenner. Rummets betydelse för hur våra identiteter formas har inte längre lika stor betydelse. Helt säkert påverkas de. Den lilla flickan i slöja satt utanför tältet och lekte med sin rosaklädda barbydocka! Den unge killen ute på landsbygden sjöng senaste popdängan och låtsades att åsnan han red på var en sportbil. Hur ser de på sin identitet? Jag måste sluta nu. Det känns som om jag vill skriva en hel bok. Blir för engagerad. Jag har förbrukat mina bloggtecken för länge sen, men jag vill ändå ta med våra tankar hittills om kursen identitet, som Oskar frågade oss om. Vi var 16 stycken och några av oss sade väl nästan samma sak. Det underbara var att höra om hur kursen förändrar oss och hur positiva (nästan) alla var och att det var proffsigt av Oskar att vilja lyssna på oss och sedan använda detta i sin föreläsning!
Kommentarer om kursen identitet so far:

-Man får möjlighet att gå in i sig själv.

-Vi får fokusera på nutidskonst.

-Jag funderar kring vem jag är.

-Det är ett helt nytt sätt att se på bildämnet.

-Väldigt utvecklande.
- Det är inte vad jag förväntade mig. Förvirrande.

- Jag får utmana mig själv.

- Jag måste släppa på kontrollbehovet.

- Inget går att planera, allt är mycket oväntat, man blir hela tiden överraskad.

- Det är stora ämnen som blir vad vi gör dom till.

- Bitarna börjar att falla på plats nu.

- Vi får arbeta med den viktigaste delen i en människas liv-identitet.
- Jag ser saker på ett nytt sätt.

- Jag har förändrats och bär med mig nytt i skolämnet bild.

-Jag tänker nytt och bär med mig nytt in i bildämnet.

- Jag ser omgivningen på ett nytt sätt.

-Det är många bra och nya tankar.

-Innan tänkte jag för lite kring identitet och nu får man klura ut vad det står för.

-Tänkte först att det var slitna begrepp, men man blir ju aldrig färdig med dem. Det finns hela tiden nya ingångar.

-Jättebra ämnen.

- Det är ett brett spectra i hur vi arbetar här.

- Processen är viktig.

Jag har blivit citatfreak!

"Are you the favorite person of anyone?" från filmen med samma namn.

"Olikheter berikar." Rasoul Nejamehr

"What kind of thing is democrazy?" från dokumentären Please vote for me. Vilken skräckhantering av barn förresten.
"Att gå är att ramla hela tiden och sedan fånga upp sig." Laurie Anderson

Jag är på väg och jag förflyttas i rum på flera sätt. Det påverkar mig. Jag förändras. Funderar på min identitet.