tomrum

Det är inte själva platsen utan snarare inne i mig själv jag finner tomrummet. Just nu är det lite reflektion och många frågor. Hur jag än gör när jag känner in platsen och ytorna så kommer det lilla vita huset med. Jag hade tänkt exkludera det först och jag har letat ytor runt omkring. Det här senaste dagarna har jag visualiserat mitt rum genom att teckna av delar av platsen. Det har varit en bra uppgift. Ordet vatten som etsat sig fast i huvudet blir inte lika tydligt när jag nu dokumenterar med hjälp av teckningspenna och modellbyggande. C i vår grupp är så bra. Hon säger: Gå in i dig själv och reflektera! I fredags var vi tre i skulptursalen. Det är fantastiskt vilken knuff man får med hjälp av andras ögon och tankar. Vi lekte med titlar till våra projekt. Kan någon av de här vara något? Getting invisible, Image of my life, The water hurts eller min senaste, Leave it alone.

Det tar tid att analysera en plats och mitt no-space måste definieras exakt. Vad tycker du som läser min blogg? Ska jag ha med hela området eller bara det vita huset eller kanske bara en del av det vita huset och en del av ån? Jag har frågat mig vad den här platsen gör? Den står här och väntar på något, kanske att husen ska rivas eller renoveras. Det är en plats där många hemlösa skulle få plats. Husockupanterna ville väcka debatt om bristen på bostäder och slutligen finns det då sådana som vi. Vi känner in platsen med våra sinnen, mäter, tittar och gör regelbundna besök, så att platsen blir en del av ens identitet. Mitt nästa steg blir att bygga en liten modell där jag kan visualisera olika idéer, uppleva det rumsliga!

Ska det lilla huset bli inkapslat? Ska det blir ett hus du måste gå igenom för att nå de andra? Vad vill jag ska hända i det här huset? Är ån viktig? Ska jag bygga en bro över ån till mitt hus? Vill jag ha ljusspel där? Ska huset vara en liten historia från förr som besökaren tvingas på genom att passera? Är det här lilla huset inte en blandning av mitt inre, nu och då, textil och trä, Sverige och Italien? Är det inte ett möjlighetens hus? Blir det en installation om det bevaras i någon form och allt det andra runt omkring blir lägenheter och kontor?

Huset är! Det är inte som de andra byggnaderna i området. Det försöker inte att smälta in. Det har en egen karaktär av någon blandning mellan svunnen tid och Mellaneuropa. Husen i en stad assimileras till varandra och människorna som bor där likaså. Det här huset sticker ut. Får ett hus sticka ut på just det här sättet i vår stad idag 2009? Tillhör det stan? Jag har varit där i regn, i mörker och i solljus. Jag har lyssnat på platsen! Vad har jag upptäckt? Det blir lite grann som att göra en bildanalys - jag går dit och betraktar och dokumenterar det jag ser. Nu gräver jag och hittar olika lager, olika ytor och ser sammanhang. Återstår att sätta in mitt no-space i en bredare kontext. Det som skrämmer mig är att det tar sån tid och att jag hamnar i en dead end. Jag vet att den kreativa processen är på det här viset, men osäkerheten om vad jag ska presentera där framme är lite ångestladdad. Tänk om det inte blir nå't?

Mattias böcker inspirerar!

Vad händer när hela området ligger i vatten?