Vågar jag ge mig ut i det okända? Vågar jag bryta mitt jag, som är så fast i normer, regler och vanor som format mig? Det är det jag just nu undersöker... på caféer! Att inte vara påkopplad och att låta mitt undermedvetna komma upp till ytan, att inte vara den som alltid ska vara så himla intensiv och prestera fullt ut hela tiden. Jag är säker på att vi alla har sidor i oss som vi inte tillåter oss att upptäcka. Kan jag bryta mina mönster? Min handledare uppmanar mig att "go out of my comfort zones". Jag gillar det uttrycket. Den här veckan har jag inte arbetat med mitt projekt för jag har fikat och fikat. Mina kollegor skrattar gott åt mig och säger att jag verkligen fått en utmaning. Jo, jag har undervisat i bild också. Ganska snart kommer jag att arbeta med min gestaltning. Det är både befriande och stressande att just nu försöka att inte göra någonting... "Att erövra kunskaper och insikter" genom konstens metod. Det är det vi gör. Genom de praktisk-estetiska ämnena ger vi våra elever fler verktyg att också göra det. Jag läser "Om konstarter och matematik i lärandet" (KIL) igen. Första gången var den bra och nu är den ännu bättre. Den talar till mig och bekräftar insikter jag fått under den här studieperioden. "En lärare som brinner behöver inte bli utbränd" (sid105 i KIL). Vidén skriver att inte bara elever utan även vi lärare borde få utrymme att förverkliga oss själva och se vår inre kunskap. Jag tror att det är precis vad som har hänt mig. Jag brinner mer nu och det finns mer energi i bildlokalen. Vi har visuell kommunikation och jag känner mig starkare än någonsin. Det känns bra att kunna sätta ord på hur och varför och ge eleverna mer.
Jag gör en resa tillbaka i tiden när jag bläddrar i min gränsbok. Här hittar jag spår som följt med mig hela vägen och kanske kan någon av dessa ge svaret på vad min gestaltning ska handla om/berätta.
Short summary
I'm exploring a different side of myself by trying to do nothing!! Well, I'm sitting at cafés (this is getting expensive). It's hard not to connect and to force myself to work. I am educating and here I'm making a lot of didactic reflections. I can put words on things today. I have the theory and the experience which I received here at the university and for that I'm grateful. When I look in my "border-book" from last fall I can see traces that follow me and I might pick one of them for my project/creation.
2 kommentarer:
Tack för dina uppmuntrande ord, det är alltid skönt att få när man känner sig lite vilsen! Jag känner som dig att jag "brinner" mer nu än förr. Min "data" kollega brukar säga följande när vi går hem: "Det är skillnad att bli trött av jobbet än att bli trött på jobbet". Vi brukar var helt slut när vi går hem, "trötta av", i positiv bemärkelse! Hänger du med? Vi ses på måndag, alltid lika roligt! Trevlig första advent! Kram Farmacia
Yes, I agree that we touch some very similiar subjects, but in different angles and directions! Transformation and self-awereness! I do however, sense that your struggle is (a bit more) inward and personal, and my struggle is (a bit more) outward and global? We could indeed use each others thoughs and ideas!
Good luck and see you soon!
And thanx for the work with the jacket!
Skicka en kommentar