Energi till taket.
Förändring
Jag har nästan hakat upp mig på ordet förändring. Jag tänker jättemycket på vad det står för och funderar på hur det just nu sätter spår i mig. Inne i mig bor det en massa kunskap som jag tror är den rätta, men allt runtomkring mig påverkar mig och här, nu på HDK, känns förändringen så tydligt eller så är det kanske bara så att jag nu håller på "att bli medveten om att jag är medveten." (Litt. Om konstarter...) Begreppet måste nötas och blötas ytterligare ett tag.
Processen
Övningarna som vi gjort under veckan (det var ungefär 17 moment!) har gett mig frågor, men också en del svar. Från starta upp övningarna har jaget likt ringar på vattnet sökt sig ut till du och vidare till vi. Det har varit en process som ständigt format om sig själv vid minsta ingrepp från oss, även ord och tankar förändrades. Jag åkte med och det gick undan. Det tar mycket energi att hela tiden ta in, men det har varit kul. Det händer saker i mig. Workshopen startade på tisdag morgon, jag vill nästan säga att den startade redan måndag morgon då vi såg filmen Koyaanisquatsi. Den påverkade mig (och många andra i gruppen) och den fick också plats i våra alster och tankar under veckan. På måndag kväll såg jag TV programmet Debatt som hade ett inslag om kultur. Vad är skillnaden mellan kultur och kulturelit? Vem bestämmer det? Frågorna fastnade i mig. Medverkar jag till kultur? Är det jag gör med mina elever kultur? Skapar de kultur? Jag är en medkonstruktör här och nu, liksom mina elever är medkonstruktörer av kultur och kunskap.
Workshopens fantastiska bana.
Från alla dessa ord bygger vi ett träd. Alla får synas. Alla ord är lika viktiga, men betyder så olika för var och en, individen. Vi leker, vi vågar och vi testar tillsammans. Väljer ordet energisk och får lägga till ytterligare två. Att hitta två saker i en hög av många saker är inte svårt. Det blir svårt att hitta något som beskriver en del av mig.(Leksakslejonet fick symbolisera det mjuka jag som finns inne i mig och det lekfulla, två saker som jag är bra på att dölja bakom den tuffa ytan och lejonets integritet. Den andra prylen, en liten metallskål med emaljerade blommor i, fick agera symbol för för att jag fyller på. Jag fyller på livet, jag fyller på erfarenhet och ja, jag fyller helt enkelt på med en massa saker. Det vackra runt omkring mig får mig att må bra.)
Jag ska ta plats. Så skrev jag i min blogg för någon vecka sedan. Måste våga. Jag gör det, så alltså placerar jag min jag-ruta, markerad med röd tejp, centralt i rummet och nära, mycket nära mina nya vänner. Det här är min plats, men den synliggörs först när jag binds ihop med de andra. Jag och du bildar vi i ett nätverk av brokiga linjer som löper över hela golvytan i aulan. Mycket tejp har slukats. Linjerna leder mig in till några du och vi bildar en ny liten grupp och här tvingas jag till handling - förhandling. Det kan vara nog så svårt för våra elever att göra det vi gjorde. Samlade ihop alla vår ord och saker för att plocka ut en/ett som gemensam nämnare för vår grupp. Man vill ju hålla fast vid och markera sin identitet. Nyttigt för ens ego att ta bort! Vi presenterar vår nyfunna samhörighet för de andra grupperna. Uppfylld av denna lek får jag landa i min jag-ruta. Här måste också fattas beslut. Vilket av mina ord vill jag synliggöra för gruppen? Vem är jag? Hur bygger jag ordet energisk? Energiskt bygger jag! Lägger till, drar ifrån och lägger till igen. Arbetet hade inte betytt mycket om jag inte varit del av något större. Vi alla bygger utifrån jaget och duen finns där hela tiden i en ständig kommunikation som leder oss framåt. Två respondenter får ta sig an mitt verk. Vad ser de? Jag har tagit ett steg tillbaka för att se om jag kan se mitt verk på ett annat sätt, kanske ändra på det ord jag haft. Jag höll fast vid energisk. Genom att andra sätter ord på mig (mitt alster) synliggörs fler sidor av mig. Det känns också bra att höra andra prata om mig! Vi allihop fick ju kommentera och tala om vad vi såg när vi betraktade varandras verk. Mycket bra tankar fördes fram och en sådan bredd! För mig som lärare är det här en viktig få-känna-på övning.
Fraser och meningar som jag vill bära med mig.
Att inte fastna i mönster eller former som återkommer i ens liv eller i ens projekt.
Förklaringar och långa utlägg kan ibland låsa betraktarens tankar.
Tolkningar, ord och idéer förändras allt eftersom processen fortskrider.
Även om ett verk inte förändrats i konstnärens ögon så har det ändå förändrats just för att det befinner sig i ett rum/omgivning som har förändrats.
Allas erfarenheter flätas samman och vi växer. Vi ser på nya sätt.
På fredag eftermiddag raderade vi våra spår, men kvar finns tankarna och processen fortsätter. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar