bild och visuell kultur

Traditionerna spökar

Två dagar bilddidaktik drog igång oss i diskussioner om bild. Vårt ämne tar avstamp i så många olika traditioner och det är ett problem. Det är nödvändigt att känna till ämnets historia för att vi som går utbildningen idag ska kunna anpassa undervisningen till bildsituationen i vår samtid. Frågor att ställa sig är: Vilken progression ska vi ha i ämnet? Vilka val måste jag göra? I våra diskussioner är det lätt att göra schablonbilder av hur undervisningen bedrivs, men det är ett statement att vi sysslar en hel del med reproduktion och en hel del av diskussionerna kretsade kring teknikernas vara. Det var en underbar gruppuppgift att få sätta ihop morgondagens kursplan i ämnet. Alla dessa samtal som får mig att hela tiden vända på begrepp och tänka på vad, varför och hur jag ska arbeta framöver. Vi behöver många sådana här samtal. Det är berikande! Är konstskapande könslöst?

Genusdagen handlade snarare om makt och jämnlikhet och det blev inte mindre bra för det, tvärtom. Jag försökte att få med så mycket jag kunde av dagen genom att skissa och anteckna. En del saker var så klart mer intressanta än andra. "Widening participation". Jag gillar det uttrycket. Hur ser exempelvis representationen av olika slags samhällsmedborgare ut på våra universitet? Jag lyssnade på en kille som gjort en studie i hur antagningen av studenter till våra konstnärliga linjer sett ut 2005. Variablerna var inte så stora att man med säkerhet kunde säga att det varit en sned intagning.

Det diskuterades också om hur det i olika konstellationer alltid är en liten grupp av samma personer som tar ordet. Hur ofta låter vi ordet gå runt så att alla får chans att säga sin mening? En av författarna till boken "Pittstim" höll ett underhållande och mycket intressant föredrag om mansförtryck. Han hämtade sina exempel från den hockeykultur han växt upp med och det var ruggiga bilder han gav oss. Alla vet att struktur och makt är ojämnt fördelande, men gör vi alltid något åt det eller anpassar vi oss utan reflektera? Jag måste erkänna att jag i mycket liten utsträckning reflekterar. Tankar från den här dagen finns kvar i mig och säkert kommer de ut i någon form i skissboken när hjärnan fått bearbeta intrycken (avtrycken).

"Makten bor inte hos oss (lärarna), den måste erövras." säger Gunilla Granath i sin föreläsning om osynliga maktstukturer. Det var nyttigt för mig att höra henne berätta om skolan från en sjundeklassares ögon. Långt ifrån allt kunde jag hålla med om, men klart är att hon gett mig ord på det jag känner, till exempel att det är läraren som bestämmer, men det är inte i klartext - en suddig maktstruktur. Det beror enligt Gunilla på att vi lever i en consensus kultur. Vi lärare utnyttjar snarare den milda makten som en lirkning, en övertalning. Den lilla skaran som var kvar på eftermiddagen fick chansen att diskutera och argumentera i ett exempel som Gunilla gav oss. Jag vill ha ännu mer av det här, för det är här vi lär tillsammans!

Här nedan har jag lagt in lite av det Italien jag fick uppleva och njuta av. Jag tittar gärna på bilderna och längtar nu i det kallaste och mörkaste november.

Firenze, en kväll när regnet kom

Firenze

Känd duva på torget i Reggio Emilia

Många som målar i Rio Maggiore, Cinque Terre

Folkets konst, i tunnel på Via del Amore

Självporträtt

Tar plats i det offenltiga rummet.

En konstnär i Firenze

Jag

Ponte Vecchio