en bro mot något

Nu startar en ny kreativ process. Det gör det hela tiden, om och om igen. Det är mellan två sådana som ångest infinner sig. Det är ett vacuum där det känns som om jag inte befinner mig någonstans. Vågar jag låta det ta tid? Alltså invänta känslan och frågan som jag ska besvara. Tänk om jag kunde förhålla mig till min kommande gestaltning som Gerard Richter säger i boken Art Today (B Taylor): "I do not have a programme, a style, a course to follow. I like things that are indeterminate and boundless, and I like persistent uncertainty." (p. 70)

Tomorrow (2005) Fiona Tan

Nu, i "start-uppen", försöker jag att hämta inspiration, kunskap och till och med knycka idéer genom att läsa litteratur och besöka utställningar. Jag ställer också frågor till mig själv. Verktyg som våra kära lärare/handledare är så bra på att ge oss. Vad vill jag säga? Vad vill jag diskutera? KOMMUNIKATION. Vad vill jag att betraktaren ska få för känsla? Eller som Katti sa: Vad vill jag ska drabba betraktaren? Frågeorden vad, varför och hur får knuffa igång mig. Det är bra att vi fått träning i att dela in våra gestaltningar i faser. Om någon idag skulle fråga mig vad jag ska göra så blir svaret: Nää, men du vet, jag befinner mig bara i samlarfasen ännu, så... Det är sant jag befinner mig här och i den ingår att läsa boken som jag nämnde. Jag tror att jag läser den för att först och främst hitta en form eller ett språk som jag vill arbeta med. Det är egentligen sekundärt för mig då innehållet (budskap, inre känsla, debatt eller varför inte allt i en kittel?) är viktigast.

Softcity av Pushwagner

Det är fredag kväll och just nu känner jag mig kreativ när jag skriver. Det kan bero på att jag intar en väldig god dryck samtidigt som jag försöker tänka på mitt kommande gestaltningsprojekt. Allt det jag nu ges möjlighet att pröva på HDK för jag med mig i mitt yrke som bildlärare. Det blir verkligen en mix då jag idag exempelvis suttit i möte med styrgruppen för KIL (kunskap i lärandet). Här arbetar vi med frågor som rör bedömning och betyg och försöker att ligga steget före för att kunna handleda och skapa en god utveckling kring de här frågorna ute på våra skolor. I vårt projekt ska vi ha med en pedagogisk del som belyser eller kopplar vårt projekt till lärande i skolan. Jag tänker inte på det just nu. Jag har fullt upp med att fundera på vad, hur och varför!



Jag har varit runt på konstbiennalen med temat What a wounderful world och samlat intryck. Och det ger som A-L i vår grupp så riktigt säger avtryck. Det som fastnade var Softcity på stadsbibliotektet. Dels framföranden i form att tecknad serie, men också frågor om hur vi lever våra liv. Fiona Tan visade video på stadsmuseet och det berörde mig. Hon filmade närbilder på tonåringar i förorten. För henne är det den enskilda människan som är det viktigaste. Jag satt där och tog in och ja, jag reagerade. Utanförskap. När befinner jag mig i innanförskap respektive utanförskap? Mitt no-place handlade bland annat om sociala relationer och om att vara på väg. Kanske blir det en ingång.

Jo, jag studerar broar igen och läser om vad de symboliskt står för. Skissar också på lite idéer om att riva broar, om att bygga roterande broar eller som jag nog gärna vill, teckna en serie om någon som försöker bygga broar. Nu ska jag sluta tänka för ikväll. Jag bär med mig min kära kursare C: råd: Tänk inte så mycket Katta! Och också min käre handledares råd: Fika och filosofera!